"Långt nedanför era fötter breder slättlandet kring
Yndaros ut sig, stadens pråliga skrytbygge tronar halvfärdig
på en slätt av vajande höståkrar genombrutna
av glittrande älvar och med små skogsdungar här och
var, brinnande i gult och rött. Skogarna blir fler och
tätare ju längre norrut blicken vandrar, för att slutligen
gå över i det mäktiga skogsbältet Davokar.
Kanske är det endast vetskapen om dess existens som
får er att ana ett rött sken från fyren i skattletarlägret
Tistla Fäste, belägen vid Davokars skogsbryn. Den av
häxor dominerade högplatån Karvosti ses inte alls,
slukad av det väldiga Davokar. Inte heller anas något
av Symbaroums hemsökta ruiner. Lika väl är kanske
det, då ruinerna sägs vara vidunderligt sköna och
hypnotiska i sin förfallna och överväxta prakt.
Karavanen börjar sin mödosamma färd mot Yndaros,
vaggande vagnar med dragdjur framför och bromsande
rep hållna av utmattade resenärer bakom. Trötta anleten
glimmar av svett i kylan, från munnar på både djur
och skötare frustas moln av ånga. Men resenärernas
ögon skiner i kapp med tinnarna på drottningens slott
– det förlovade landet väntar på dem"
/ ur Det Förlovade Landet av Järnringen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar